Risk, rädsla och kaffe

Det är en blek morgon här där jag bor. Sitter och dricker morgonkaffe och funderar. Den här gången rör sig tankarna kring risk och kring frågan om varför jag börjar bli så feg.

Mitt sparande, som har hållit på ett tag nu, har gjort att värdet av Min Egen Fond börjar närma sig 300 tkr. Tidigare har jag i princip föjt de råd man kan läsa här och var om långsiktighet, dvs. någorlunda jämna insättningar, spridda över tid, under antagandet att börsen alltid på längre sikt går upp. (Tidigare har jag också prioriterat att betala bort mina lån, men det bortser jag från nu).

Är man självkritisk betyder det där att mina senaste åtgärder, att sälja av en del aktiefonder och aktier samt att stoppa in dessa slantar i ränteplaceringar är omotiverat på gränsen till dumt. Skälet till det är då att jag "frivilligt" avhänder mig framtida avkastning. Och eftersom min sparhorisont är 10-15 år, blir följden att jag tappar.

Just nu består 26 % av MEF av ränteplaceringar, knappt 4 % av guld och 5 % av likvida medel. Den osäkerhet som Trump och en del annat har medfört gör att jag tror att en mer betydande sättning kan vara på väg. Till det antagandet bidrar också teser i div. marknadsbrev om höga värderingar för närvarande. Läser man div. ekonomisidor blandas det där dock upp med spekulationer om att börsen mycket väl ändå kan fortsätta upp. Marknaden förväntar sig tydligen Trumpreformer som ska driva världsekonomin till högre höjder. Jag tvivlar. 

I det stora hela är dock signal-brus-förhållandet ogynnsamt. Det mesta som kommenteras och förklaras är att se som slumpvariationer. Och det gör det en aning svårt att orientera sig.

Om man tar min ungefärliga situation sparar jag 72 tkr per år. Bortser man från avkastning betyder det att den värdeminskning jag genom nyinsättningar kan kompensera minskar för vart nytt sparår. Det andra sparåret kan jag alltså kompensera en nedgång om 50 % utan att ha mindre än vid årets början. Det tredje och framåt: 33, 25, 20, 17, 14, 12, 11, 10, etc.

Just nu kan jag alltså kompensera en nedgång om ca 24 % under ett år om jag genom nyinsättningar vill hålla värdet av min egen fond konstant på ca 300 tkr. För bara två år sedan kunde jag på det viset kompensera en nedgång om 50 %.

Känslomässigt påverkar det här mig. I takt med att mitt sparkapital har vuxit ser jag mer och mer till risken att förlora vad jag har byggt upp. Och mindre till evig och ostörd uppgång. Min förmåga att genom nyinsättningar kompensera nedgångar minskar över tid. Jag har blivit känsligare för tillvarons osäkerheter. Och jag har kompenserat för det genom att minska risknivån.

Men jag kanske har överreagerat? Totalt håller jag nu alltså undan 35 % av MEF från aktiemarknaderna och har dessa slantar i defensiva placeringar. I väntan på en sättning som kanske inte kommer. I alla fall inte under kommande månader.

Planen har dessutom varit att fortsätta så kommande tre månader, genom att helt styra nysparandet till ränteplaceringar. Här kanske jag måste tänka om dock. Jag har redan tagit höjd. Behöver kanske inte höja den mer än vad som redan är gjort. Inte just nu.

Not: Jag vet att beräkningarna ovan kan göras med större noggrannhet. Här eftersträvas bara överslag. För funderingarnas näring.