Några tankespån av betydelse för olika saker
Sitter nedsjunken i arbetsstolen och räknar statistik från olika myndigheter i syfte att förstå och bedöma och utforma någon slags rekommendation till de som står för fiolerna. Siffrorna vill inte riktigt dansa. De spretar åt olika håll och det är dags att frigöra hjärnan ett tag för att undvika meningslösheter.
Därför några spridda tankar, av betydelse - i och för sig - bland annat för ovanstående.
1. Det har hänt att jag läst Wittgenstein, både den yngre och den äldre. Den äldre levererade bland annat observationen att en inre process (tillstånd, egenskap) är i behov av yttre tecken. Annars blir egentligen alla utsagor man kan formulera om den inre processen meningslösa på så sätt att de inte säger något om någon slags reell verklighet. Som ett exempel kan man nämna viftandet med en bit metall åtföljt av påståendet att den här biten är magnetisk. Om metallbiten då inte kan visas bete sig på något synbart magnetiskt sätt, blir själva påståendet bara trams.
Ett annat exempel rör något jag var med om för någon dag sedan, då ett antal hundra personer var inkommenderade i lokal för att lära sig X. Vad X står för kan vi strunta i nu. Poängen här är att lärandet kan ses som en sån där inre process i behov av yttre tecken. Det måste visa sig på något sätt, i form av att deltagarna sedermera gör andra val, andra prioriteringar, andra åtgärder (i det här fallet ofta någon åtgärd istället för ingen).
Men tyvärr, hela utbildningstillfället var upplagt så att de yttre tecknen aldrig sattes i fokus och aldrig efterfrågades.
Kostnaden bara för tillfället igår i form av ren sitt-tid skattade jag till 500 tkr. Utbildningseffekten bedömer jag till noll eller negativ. Trist. Och vi som inser det - vi är några - måste nu hitta ett sätt att kompensera för katastrofen.
2. Annars grunnar jag på investeringarna. Och framtiden. På riskerna. Och möjligheterna. Sannolikheterna för den ena kontra det andra. Hit och dit.
Hittills i år ar den avkastning jag fått på sparkapitalet stått för mer än dubbelt så mycket av min förmögenhetstillväxt som det insatta sparandet har gjort. Som antytt i ett tidigare inlägg gör det mig en aning nervös. Och som beskrivet i det inlägget och andra funderar jag på hanteringssätt.
- en är att stå på och följa den nuvarande strategin med månadsvisa köp enligt viktmodell, väl spritt över branscher och geografiska marknader, med lämpligt inlagda krockkuddar i form av någon andel av mer stabila tillgångsslag
- en annan är en slags försäkringsstrategi, där ovanstående kompletteras med spekulationsinstrument valda för att dämpa nedsidan, givet att släpp kommer. Nackdelen är förluster för dessa om det fortsätter att trampa på uppåt.
- en tredje är den jag skrev om i tidigare inlägg. Det allra mesta i extremt säkra tillgångar och hårdspekulation för resten, i proportionerna 90/10 eller 95/5 eller så.
Den jag följer är den första. Jag testar litet kring den andra. Den tredje bara funderar jag kring.
3. Som del i funderingarna kring investeringarna grunnar jag också kring sammansättningen av Min Egen Fond. Som den ser ut nu består den av indexfonder, aktivt förvaltade fonder, räntefonder, aktier och en slant på sparkonto med ränta (liten) och fria uttag. Aktieinnehavet består i huvudsak av investmentbolag.
Och där börjar jag fundera. Varför ha (svenska) investmentbolag istället för (svenska) fonder? Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med respektive?
För min del är svaret som följer.
Båda tillgångsslagen har för mig den gemensamma fördelen att andra gör mycket av investeringsjobbet åt mig. Jag har inte tid att i detalj sätta mig in i massor av företag. Men det har fondförvaltare och investeringsjockarna i investmentbolagen. De avgifter jag betalar för fonderna och avdragen för kostnader i investmentbolagens resultaträkningar är det pris jag får betala för min brist på tid och för begränsningarna i de kunskaper jag besitter. (Självklart behöver man vid val av fond/investmentbolag kika litet på hur dyra de är i det avseendet.)
Investmentbolagen för mig emellertid närmare de företag dessa äger jämfört med motsvarande ägande via fonder. Indexfonderna är för mig en kollektion aktier, som ger fonden en värdeökning genom värdeökningen för dessa aktier samt de utdelningar fonden (och därmed jag) erhåller genom att den äger dem. Företagen och deras utveckling redovisas dock inte så där väldigt i detalj i fondernas redovisningar, men det görs i investmentbolagens. Och det ger mig möjlighet att i koncentrerad form lära mig mer om vad jag äger, utan överdriven tidsåtgång.
Utöver det ser jag en annan fördel med de investmentbolag jag har: Jag kommer via dem åt annat än noterade bolag. Flera av de investmentbolag jag nu köpt aktier i har en icke föraktlig andel onoterat i sina portföljer. Det har inte fonderna. Och bland de där onoterade kan det kanske finnas en del guldkorn som det kan visa sig bra att ha en exponering mot. Och sånt tar ännu mer tid om man ska leta reda på det själv.
Så i valet mellan investmentbolag och fonder har svaret för mig blivit båda. Sen finns ett annat skäl att välja fonder och det är att jag via den ägandeformen kommer åt marknader jag annars skulle ha svårt att nå, typ Afrika och Asien. Med flera. Här är det ö.h.t. svårt att hitta fram till lämpliga investmentbolag, även om jag nu äger VEF.
Mycket klokare blev jag inte av att skriva dessa rader. Men jag tror att jag blev av med den mentala blockering som hindrade mig strax innan jag började skriva inlägget.
Därför några spridda tankar, av betydelse - i och för sig - bland annat för ovanstående.
1. Det har hänt att jag läst Wittgenstein, både den yngre och den äldre. Den äldre levererade bland annat observationen att en inre process (tillstånd, egenskap) är i behov av yttre tecken. Annars blir egentligen alla utsagor man kan formulera om den inre processen meningslösa på så sätt att de inte säger något om någon slags reell verklighet. Som ett exempel kan man nämna viftandet med en bit metall åtföljt av påståendet att den här biten är magnetisk. Om metallbiten då inte kan visas bete sig på något synbart magnetiskt sätt, blir själva påståendet bara trams.
Ett annat exempel rör något jag var med om för någon dag sedan, då ett antal hundra personer var inkommenderade i lokal för att lära sig X. Vad X står för kan vi strunta i nu. Poängen här är att lärandet kan ses som en sån där inre process i behov av yttre tecken. Det måste visa sig på något sätt, i form av att deltagarna sedermera gör andra val, andra prioriteringar, andra åtgärder (i det här fallet ofta någon åtgärd istället för ingen).
Men tyvärr, hela utbildningstillfället var upplagt så att de yttre tecknen aldrig sattes i fokus och aldrig efterfrågades.
Kostnaden bara för tillfället igår i form av ren sitt-tid skattade jag till 500 tkr. Utbildningseffekten bedömer jag till noll eller negativ. Trist. Och vi som inser det - vi är några - måste nu hitta ett sätt att kompensera för katastrofen.
2. Annars grunnar jag på investeringarna. Och framtiden. På riskerna. Och möjligheterna. Sannolikheterna för den ena kontra det andra. Hit och dit.
Hittills i år ar den avkastning jag fått på sparkapitalet stått för mer än dubbelt så mycket av min förmögenhetstillväxt som det insatta sparandet har gjort. Som antytt i ett tidigare inlägg gör det mig en aning nervös. Och som beskrivet i det inlägget och andra funderar jag på hanteringssätt.
- en är att stå på och följa den nuvarande strategin med månadsvisa köp enligt viktmodell, väl spritt över branscher och geografiska marknader, med lämpligt inlagda krockkuddar i form av någon andel av mer stabila tillgångsslag
- en annan är en slags försäkringsstrategi, där ovanstående kompletteras med spekulationsinstrument valda för att dämpa nedsidan, givet att släpp kommer. Nackdelen är förluster för dessa om det fortsätter att trampa på uppåt.
- en tredje är den jag skrev om i tidigare inlägg. Det allra mesta i extremt säkra tillgångar och hårdspekulation för resten, i proportionerna 90/10 eller 95/5 eller så.
Den jag följer är den första. Jag testar litet kring den andra. Den tredje bara funderar jag kring.
3. Som del i funderingarna kring investeringarna grunnar jag också kring sammansättningen av Min Egen Fond. Som den ser ut nu består den av indexfonder, aktivt förvaltade fonder, räntefonder, aktier och en slant på sparkonto med ränta (liten) och fria uttag. Aktieinnehavet består i huvudsak av investmentbolag.
Och där börjar jag fundera. Varför ha (svenska) investmentbolag istället för (svenska) fonder? Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med respektive?
För min del är svaret som följer.
Båda tillgångsslagen har för mig den gemensamma fördelen att andra gör mycket av investeringsjobbet åt mig. Jag har inte tid att i detalj sätta mig in i massor av företag. Men det har fondförvaltare och investeringsjockarna i investmentbolagen. De avgifter jag betalar för fonderna och avdragen för kostnader i investmentbolagens resultaträkningar är det pris jag får betala för min brist på tid och för begränsningarna i de kunskaper jag besitter. (Självklart behöver man vid val av fond/investmentbolag kika litet på hur dyra de är i det avseendet.)
Investmentbolagen för mig emellertid närmare de företag dessa äger jämfört med motsvarande ägande via fonder. Indexfonderna är för mig en kollektion aktier, som ger fonden en värdeökning genom värdeökningen för dessa aktier samt de utdelningar fonden (och därmed jag) erhåller genom att den äger dem. Företagen och deras utveckling redovisas dock inte så där väldigt i detalj i fondernas redovisningar, men det görs i investmentbolagens. Och det ger mig möjlighet att i koncentrerad form lära mig mer om vad jag äger, utan överdriven tidsåtgång.
Utöver det ser jag en annan fördel med de investmentbolag jag har: Jag kommer via dem åt annat än noterade bolag. Flera av de investmentbolag jag nu köpt aktier i har en icke föraktlig andel onoterat i sina portföljer. Det har inte fonderna. Och bland de där onoterade kan det kanske finnas en del guldkorn som det kan visa sig bra att ha en exponering mot. Och sånt tar ännu mer tid om man ska leta reda på det själv.
Så i valet mellan investmentbolag och fonder har svaret för mig blivit båda. Sen finns ett annat skäl att välja fonder och det är att jag via den ägandeformen kommer åt marknader jag annars skulle ha svårt att nå, typ Afrika och Asien. Med flera. Här är det ö.h.t. svårt att hitta fram till lämpliga investmentbolag, även om jag nu äger VEF.
Mycket klokare blev jag inte av att skriva dessa rader. Men jag tror att jag blev av med den mentala blockering som hindrade mig strax innan jag började skriva inlägget.
Kommentarer
Skicka en kommentar