Osäkerhet och beslutsvånda

Min Egen Fond toppade i måndags. Jämfört med tidigare topp, i slutet av augusti 2018, har den gått upp med 0,03 %. Inte mycket, men tillräckligt för att läget ska vara ATH. Sedan den senaste botten har den gått upp med 12,97 %. Uppgången i år är 11,92 %.

Och nu befinner man sig där, längst till höger i diagrammet, där osäkerheten är som allra störst. De beslut man nu har att ta handlar om framtiden. Där nästan vad som helst kan hända.

Jag leker med tanken på att sälja av det jag har i aktiefonder. Inte allt, men i betydande omfattning, kanske hälften eller så. I magen känns det mesta osäkert just nu.

Samtidigt vet jag att det där med att försöka tajma marknadsrörelserna är dömt att misslyckas. I alla fall för mig, som kan för litet och inte har tid att surfa på vågorna med hundraprocentig uppmärksamhet på det. Och de allmänna rekommendationerna lyder ju: månadsspara, flera branscher, flera geografiska marknader, etc.

De rekommendationerna håller ju i det som Nassim Nicholas Taleb kallar Mediocristan, landet där agerandet styrs av nån slags normalantagen avkastning. Min "strategi" (viktmodell) är byggd så, utifrån en förväntad utveckling i nivå med någon slags historiskt genomsnitt över börskursernas utveckling på lång sikt. Variationerna hanteras sedan enligt mitt sätt att hittills agera genom att jag köper mer av sånt som lokalt i tid gått ner eller halkat efter och mindre av sånt som gått bättre. Hittills har det visat sig vara hyfsat framgångsrikt. (Under mitt begränsade treåriga perspektiv på de här sakerna, dvs. den tid som gått sedan jag flyttade mitt sparande till Avanza.)

Men om det nu visar sig att man befinner i sig i Extremistan istället och allt rasar antingen på grund av att a) det extremt oväntade (hittills okända) inträffar eller b) att de redan kända osäkerhetsfaktorerna radar upp sig på linje och samtidigt verkar i samma negativa riktning? Hur förbereder man sig för det, för de där händelserna som kanske inträffar en gång vart 10:e eller 20:e år? Den föreslagna hanteringen från Hr Taleb är att man samlar det mesta man har i extremt säkra tillgångar (med låg avkastning i normalläget) samtidigt som man med resten satsar på väldigt riskfyllda saker som stiger starkt givet att det där raset kommer. Den rekommenderade fördelningen ligger grovt i trakten av 90/10 eller 95/5 eller så.

Strategin finns beskriven i Talebs böcker Antifragility och Skin in the game. Den bygger på hans tidigare teser utlagda i böckerna Fooled by randomness och The Black Swan. The impact of the highly improbable.

Jag är starkt influerad av dessa böcker, åtminstone i tanke och ord, men när jag kikar på mitt faktiska fond- och aktieinnehav bygger det mesta på tanken om måttliga (genomsnittliga), men mer eller mindre kontinuerliga uppgångar, under förhoppningen att inget verkligt allvarligt oväntat och krisartat dyker upp. Variationen runt det där måttliga förväntas vara normal och någorlunda (statistiskt) förutsägbar, dvs. osäkerheten och risken är känd, i princip kvantifierbar och kan diversifieras bort i någorlunda grad.

Samtidigt har man god grund att vänta sig att den riktigt stora krisen-raset-kraschen kommer. Någon gång. Med en sannolikhet på nära 1. Men tidpunkten är nära nog omöjlig att förutspå.

Talebs strategi leder dock till synnerligen begränsad utveckling av det egna sparkapitalet under långa tider (s.k. dry spells), men även till kraftiga vinster när de där oväntade katastroferna man spelat på faktiskt sker. Strategin kräver massor av tålamod och väldigt mycket is i magen. Och gott om andra intressen, eftersom följandet av det egna sparkapitalets utveckling blir så förbålt tråkigt. För det mesta.

Fungerar den? Som allmän rekommendation? Sånt man själv borde följa och tipsa andra om?

Vet inte.

För egen del håller jag ca 20 % i relativt sett mer säkra tillgångar än aktier och aktiefonder. Men resten bygger på Mediocristan-tänkande. Jag handlar (agerar) som om inget allvarligt negativt kommer att ske. Och frågan är om det är klokt.

Månadens sparslant kommer i alla fall att hållas kvar på konto ett tag i avvaktan på den nära utvecklingen. Jag bygger likviditet nu, i väntan på en förväntad nedgång inom normalvariationen framöver. En sån där nedgång man kan kompensera för genom kontinuerligt månadssparande.

Men på nåt sätt känner jag mig ändå fången under normalfördelningskurvan och ur stånd att ställa mig utanför. Trots att jag kanske borde.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Genomsnittlig effektiv årsavkastning

Augusti - Sammanfattad

Diversifiering - exempel