Funderingar om privatekonomi

Så har det då hänt. Dylan har hört av sig och det ser ut som att pristagaren kommer att på plats ta emot priset. Vilket då leder till ett moraliserande utbrott i Expressen , från en av de kvinnliga krönikörer som tycks ha utnämnt sig själv till någon slags moralisk överhöghet och expert på vett och etikett. Visst, man kan fråga sig varför Dylan varit tyst tills nu, men att ge sig till att leverera förklaringar till beteenden av det slaget bör man nog avstå från, eftersom man inte har någon som helst koll på vilken livsresa den personen egentligen gör. Hur livet ser ut på insidan, liksom. Att moralisera över det ter sig än mindre lyckat, eftersom man då ger sig till att också värdera något man inte vet något om. Det som intresserar mig i den här affären är hur provocerade dessa kvinnliga krönikörer verkar ha blivit av att Dylan fått priset och hur besatta de är av att förminska de (män) som verkligen gillar Dylan (eller Lundell) samt hur villiga de är att i offentligheten uttala för...

Socialdemokratiska Arbetarpartajet. Det kan inte hjälpas, men det intryck jag alltid får av det sällskapet beskrivs bäst med ett enda ord. Hyckleri. Och det är tämligen genomgående. Därför blir jag inte längre det minsta överraskad av Sahlins piruetter eller av nyheter om statssekreterare som använder skattepengar vårdslöst. Det är som det brukar vara. Men emellanåt ter sig hyckleriet svårt att acceptera. Som när det handlar om vinster i "välfärden". Senaste beskedet är att partajet kommer att stoppa såna i skolan, men inte i vård och omsorg. Prioriteringen är underlig. Om vinster i välfärden är ett problem, borde prioriteringen vara precis tvärtom, eftersom ev. negativa konsekvenser av vinster i välfärden torde vara större inom vård och omsorg och därtill drabba människor med sämre förutsättningar att göra egna informerade val. Skolan borde vara det mindre problemet. Så varför prioritera så? Förmodligen för att välfärdsbolagen behövs för att vård och omsorg ö...

Kronan kollapsar, enligt rubrik på sajt. Och man har blivit en aning fattigare. Igen.

Lönen på plats. Månadens sparbelopp överfört. Fyra fondköp beordrade.

Snart är det då bara två månader kvar av år 2016 och det börjar bli dags att skåda fram mot årsskiftet. Det som händer i privatekonomin just nu är att jag tar höjd för ökade kostnader nu mot slutet av året. Det sker genom att det planerade sparandet bromsas in litet grann, så att det över året landar på 5000 kr per månad in i fonderna plus 300 kr per månad in i livförsökringen. För årets sista månader innebär det att dessa delar av sparandet minskas med 1000 kr, 1500 kr respektive 2000 kr. - Men utöver det hamnar alltså månadsöverskotten på konton, vilket i skrivande stund gör att det totala sparandet per månad över året kommer att ha uppgått till ca 7300 kr. Så sparkvoten ser ut att totalt sett över året landa någonstans i trakten av 26,5 procent. Med reservation då för att det kommer att gå litet extra pengar ut här mot slutet. I balansräkningstermer ser prognosen för året just nu ut så här: Tillgångar : +18 % - finansiella tillgångar: + 35 % - reala tillgångar: - 15 % Sk...

Läser en krönika om Dylans nobelpris skriven av någon Malin Ullgren. Publicerad i DN. Krönikan är en av nu många texter där kvinnor skriver om frågor med viss anknytning till att Dylan fått årets litteraturpris. Gemensamt för alla dessa kvinnors skriverier är dock att deras texter inte handlar om Dylan eller hans texter. Istället är det främst ett annat tema som de ger sig i kast med: mer eller mindre förklenande omdömen om män som gillar Dylans texter och musik. Och som en konsekvens av det skriver de om de ilskna reaktioner de fått ta emot av män som gillar Dylan alternativt inte gillar att kvinnor skriver förklenande om män som gillar Dylan. Ullgren lägger nu ytterligare en vinkling till det hela: Dylan vore inget om inte kvinnor sjöng hans sånger. Så egentligen borde väl Joan Baez ha fått priset. Själv noterar jag förstrött fånerierna. För fånerier är det.

Kommande löns avsättning till sparande uppgår till 7500 kr och jag har haft bryderier angående hur jag ska förfara med den slanten. Ett alternativ har varit att lägga slantarna på sparkontot och sedan avvakta hur det går med fondkurser och valutor och så. Ett annat alternativ har varit att strikt följa min Plan, som handlar om att köpa i linje med vald önskvärd viktning mellan fonderna för att så snabbt som möjligt få fördelningen dit jag vill. Och mellan alternativen har jag velat hit och velat dit. Men nu har jag stannat. Och bestämt mig. Under kommande fyraveckorsperiod ska följande köp göras: Asien - 1500 Afrika - 2000 Latinamerika - 3000 Östeuropa - 1000 Men jag köper inte allt på en gång, utan delar upp det hela: Asien - fem köp à 300 kr Afrika - fyra köp à 500 kr Latinamerika - sex köp à 500 kr Östeuropa - fyra köp à 250 kr Köp genomförs på måndagar och på torsdagar. Så får det bli.

Dagens Industri publicerar visst info idag om en undersökning som visar att få aktivt förvaltade fonder slår index. Och det är ju inte särskilt förvånande, eftersom seriös forskning länge visat samma sak. Samtidigt pekar undersökningen ut fonder som lyckats slå index och även om den info jag nu har är knapphändig, anar man att den underförstådda förklaringen är att dessa har förvaltats osedvanligt väl. Att det skulle kunna bero på ren tur torde inte nämnas. Själv har jag med Min Egen Fond lyckats bättre än det index jag jämför mot 2014, 2015 och hittills under 2016. Sannolikheten att göra det genom ren tur ligger i trakten av 0,125 eller en av åtta. Jag gottar mig så klart åt att det har gått bra. Men måste nog ändå erkänna att förklaringen mest handlar om tur. Om lyckosamma val. Har jag tur håller det i sig.

Det finns många av slaget numera. Och de tycks mig vara märkliga. Spanar man igenom deras utläggningar verkar det vara så att det inte finns just någonting alls i den moderna världen som inte är ett jättestort problem. Senast handlar det om telefoni och budskapet är att befolkningen har blivit rädd för företeelsen och använder den allt mindre, till förmån då för andra kommunikationsformer. Och somliga krönikörer vittnar . Naturligtvis om hur eländigt allting är. För egen del åser jag den här typen av utbrott med viss förvåning. Telefoner, mejl, sms och andra såna företeelser är för mig verktyg som gör det möjligt att överföra budskap på distans. Och som på det viset är användbara. Och där man själv väljer på vilket sätt man använder dem. Och till vad. Vad problemet som krönikörerna ylar om egentligen består i, det begriper inte jag. Men kanske är det så enkelt att de behöver fylla en spalt. Med någonting.

Måndagen innan brexitvalet började jag notera Min Egen Fond (MEF) i dollar och gram guld, förutom då i kronor. Sedan dess har värdet har värdet av MEF räknat i kronor ökat med 23,4 procent, inklusive nysparande. Men den mängd guld jag kan köpa för MEFs värde har inte alls ökat lika mycket, utan bara med 16,2 procent. Och det beror då främst på att kronan tappat mot USD. Slutsatsen är för min del att min rikedom är synnerligen relativ och att ett snävt svenskt perspektiv är ett misstag. Som framgår av bilden över hur mina tillgångar i MEF fördelar sig ingår guld i innehavet och står för 10 procent av detsamma. Det innebär att en tioprocentig ökning av guldpriset medför en enprocentig uppgång av värdet av MEF. Räknat i kronor. (Dollarkursen förutsätts oförändrad.) Men omräknat i gram guld blir effekten av en sådan prisförändring att jag för värdet av MEF i kronor kan köpa 8,2 procent mindre guld. Och så räknat har jag alltså blivit fattigare. Samtidigt som jag blev litet rikare. Räknat i...

Gäller Min Egen Fond, dvs. det jag har i mitt fondsparande plus sparkontot på Avanza. Vill man jämföra, gör man det mot den önskade fördelning som finns under fliken Fondportfölj. (Not: Fördelningen gäller fonder, vilket innebär att jag har mer i Sverige än vad som syns, eftersom t.ex. fastighetsfonden där placerar till 25 procent i Sverige. Andelen i USA är också större än vad som syns här.)

Kronindex (KIX) har under året gått upp från 108,7 till 115,0, en uppgång med 5,8 %. Vilket då innebär att kronan har försvagats med så mycket i relation till en viktad kombination av relevanta andra valutor. Och det där borde ha haft och komma att få konsekvenser för mitt fondsparande, som ju är höggradigt internationellt orienterat. Just nu har jag ca 13 procent av mitt fondinnehav i svenska tillgångar, medan resten ligger utomlands. Planen är därtill att andelen i Sverige inte ska öka, utan minska. Årets aktuella avkastningssiffra är för fonderna 18,9 procent, när innehavet noteras i kronor. Men noterat i gram guld eller i USD är utvecklingen inte lika stark. Den är positiv, men svagare. Och använder man nu KIX-förändringen och korrigerar med den blir årets uppgång totalt sett på det här viset: 18,9 - 5,8 = 13,1. Ungefärligen. Här höftas det friskt. Det ser heller inte så där väldigt illa ut. I år. Historiskt kan jag i det tidsperspektivet vara nöjd. Men det avgörande nu är slutsats...

Som har ägnats åt att kolla sparläget, som ser så pass bra ut att man börjar känna viss oro för att utvecklingen är överdriven. Oron är dock inte så där jättestark, eftersom olika kraschscenarion har simulerats och än så länge ser möjligheterna goda ut för att det ändå ska landa rätt inom ramen för den 10-12-årsperiod som intresserar en. Med världsläget förhåller det sig annorlunda. Trump? Hur kunde det hända? Nu envisas man här med att ändå tro att USA:s väljarkår kommer att till övervägande del bestå av någorlunda förnuftiga människor, men ... skräp händer och svarta svanar finns ... En sak som är positiv med det valet är dock att media gett sig till att granska fakainnehållet i de påståenden kandidaterna har gjort. Det är bra. Och man hoppas här svenska journalister förmår att ta efter. Här tvivlar man iofs på deras förmåga. Men man hoppas. 

Man har gjort uppehåll. Med bolmandet. Och idag är det 18 dagar långt. Och för att hålla i "köper" jag var dag ett paket i form av ett mikrosparande. Planen är att fortsätta med det i tio månader, vilket då innebär ett extrasparande om 15000 kr. För dessa pengar ska något roligt göras. Till sommaren. Bieffekt: Det har blivit lättare att andas.

Kring den önksde viktningen mellan fonder. Har justerat tillbaka litet grann, så att bara fem procent ska ligga i andrahandsregionerna och tjugo procent i branscherna. Sedan får det gälla fram till årsskiftet.

Man håller sig ju med en teori, som går ut på att framtidens tillväxt primärt kommet att ske i regioner på väg att hinna ikapp. Och än är man relativt ung, så sparhorisonten är tillräckligt lång för att man ska kunna våga sig på en del risktagande. Justerar alltså bland åsatta önskade vikter i fondportföljen (se den fliken). Huvudregionerna väger tillsammans 60 av 100, men USA-vikten minskas till förmån för Asien, för jag är ganska övertygad om att den tyngdpunktsförskjutningen i världsekonomin kommer att fortsätta. Den vikt som tilldelats specifika branscher minskas också, från 20 till 15 av 100, vilket också minskar den andel av pengarna som hamnar i USA. Den andelen kommer dock fortfarande vara störst, totalt sett. Det faktiska värdet idag är att jag har knappt 40 % där och när alla justeringar är klara kommer jag att ha litet drygt det och det får räcka. Minskningen på branschsidan tilldelas världens eftersatta regioner: Afrika, Latinamerika och Östeuropa, där nu den tillde...

En fördel med att hålla sig med ett antal standarddiagram över sitt sparande är att man kan simulera olika händelser och se de mer långsiktiga effekterna av det. I diagrammet nedan kraschar världens börser nu i oktober. Kraschen innebär att mina fonder tvärt rasar med 40 %. Efter kraschen återgår saker och ting till det normala, vilket innebär en stadig uppgång av innehavet med 0,7 % per månad, vilket är vad jag utgår ifrån när jag kalkylerar. Den blå kurvan är alltså värdet av mitt sparande 2016 och den gröna är värdet 2017. Och även om en sån krasch nu inte skulle vara kul, skulle en sådan krasch bara försena mitt sparande med ett år. Det kan jag leva med.

Hittar en bok som levande beskriver något som är okänt för många ...

En sådan här dag, när det mesta tycks surt, siffrorna är röda och förkylningen har slagit till, kan det vara värt att muntra upp sig litet. Ett sätt att göra det är att kolla litet på hur den egna nettoförmögenheten har utvecklat sig de senaste tre åren och på hur den enligt de planer man har kan komma att utveckla sig kommande tre år. Vilket då visas i diagrammet nedan. Som man kan utläsa av grafen har det ganska stadigt tuffat på, nettot har stadigt vuxit och kommer så fortsatt att göra, eftersom det fortfarande är så att insättningarna jämfört med avkastningen är betydligt större. Annars är det så att jag har drabbats av litet skrivtorka. När det gäller privatekonomins utveckling börjar jag nu landa i en stabil modell, där justeringarna kommer att vara på marginalen. Nysparandet under resten av året följer modellen och syftar till att få till viktningen mellan innehaven som jag vill ha dem. Idag innebär det fondköp i Afrika, Latinamerika och Östeuropa. Plus en liten slatt råvaro...

Världens börser brakade igår iväg neråt. Räknat i lokala valutor. Värdet av mina fonder steg. Räknat i kronor. Blev jag då rikare eller fattigare? Kan man undra ...

Lätt tillbakalutad väntar man sig nu att få veta saker. Om det.

Med anledning av gårdagens partiledardebatt har jag ett radikalt förslag: Slopa skolplikten. Avbryt all offentligt finansierad skolverksamhet. Vänta sedan ut det hela, tills dess de självreglerande och självorganiserande krafterna fått verka nog länge för att fixa till saker och ting.

Maria Wetterstrand har visst satt fingret på en viktighet i en krönika i GP. Wetterstrand: ” Sanningen alltmer ointressant ” Det är bra att det uppmärksammas. Men den kultur som uppmanar alla att hålla sig till sin egen subjektivt upplevda sanning är inte ny. Och sanningsbegreppets upplösning har många år på nacken, inte minst inom utbildningssystemet. Det är ett allvarligt problem. Och ett som sannolikt inte kommer att rättas till på ett bra tag.

En tanke som ligger under min valda sparmodell är att Sverige nog är bra, men en liten del av världsekonomin. Därtill en del av världsekonomin som torde växa mindre än den del som ligger utanför Sverige. Och den tanken bekräftas av data man kommer åt via Google Public Data Explorer. Där finns en datamängd som prognosticerar den svenska BNP-utvecklingen 2010-2030 till att bli +48 %, medan världens förväntas bli +88 %. Det är en viss skillnad. Och om allt nu fungerar ska skillnaden framgå av diagrammet nedan.

Ta världens största storstadsområden, räknat i befolkning. Summera. Då upptäcker man att det i dessa områden bor ca 902 miljoner människor. Och om man då dividerar det med den aktuella skattningen av världens befolkning, som nu är ca 7,5 miljarder, får man veta att 12 % av världens befolkning bor i de 100 största storstadsområdena. Urbanisering.

Mitt sparande i fonder syftar ju, naturligtvis, till att jag efterhand ska bygga en penningmaskin som ger god avkastning per insatt krona. Syftet är inte att jag ska kunna leva på den avkastningen, utan att genom kapitaluppbyggnaden tillsammans med avkastningen skapa mig en grund för ett relativt oberoende av den dagliga grottekvarn jag befinner mig i. Trygghet, helt enkelt. Den placeringsfilosofi jag har valt har flera komponenter. En är att jag har valt att placera i fonder istället för i enskilda aktier. Skälet till det heter riskspridning, där jag velat skapa en portfölj där olika delar balanserar varandra, men tillsammans ger god avkastning. De risker jag velat diversifiera bort är företagsrisk, branschrisk och landrisk. Den första åker all världens väg just genom val av fonder framför enskilda aktier, eftersom det är på det viset en fond är byggd. Den andra skyfflas bort genom val av flera fonder, som då balanserar varandra. Den tredje kommer man till rätta med genom att inte...

Inför årets sista tre månader är läget så att ytterligare 21,5 tkr kommer att avsättas för nysparande. Hela summan tänks användas till fondköp. Utöver det plockas 2,5 tkr från sparkontot för ytterligare fondköp. Fondköpen fördelas så att 18,5 tkr hamnar i USA-fonden, 3 tkr hamnar i Asienfonden och 2,5 tkr avsätts för att börja bygga innehav i Afrika, Latinamerika och Östeuropa. I procent ser det ut så här: 90 + 10 = 77 + 12,5 + 10,5 Och det där är alltså Plan A. Plan A' är samma plan men justerad för ev. uppstående skevheter inom ramen för normalvariationer. Plan B aktualiseras vid tvärbromsad världsekonomi och kraftiga börsfall och innebär omedelbart, men temporärt köpstopp och samling av nysparandet på konto. Ett tag.

Värdet av Min Egen Fond (MEF), dvs. det jag har i fonder och på sparkontot på Avanza, motsvarar nu hela 599 gram guld. Sedan måndagen innan Brexitvalet innebär det en ökning med 13,8 %, där både insättningar och värdeutveckling ingår.  Om MEF noteras i kronor är ökningen 21 % och noterad i USD uppgår ökningen till 16,4 %. Kuriosa ... men kronan tappar ... 

Nyligen utformade jag en modell för mitt fondsparande där jag har listat den fondsammansättning jag vill ha tillsammans med hur stor vikt respektive fond ska ha inom helheten. Modellen finns under fliken Fondportfölj. Verkligheten ser dock inte ut så och kommande nysparande kommer att användas för att rätta till saker och ting i det avseendet. De största skevheterna ser ut så här: 1. USA. Här vill jag ha 24 procent av innehavet. Idag ligger där 17,1 procent. Så här vankas köp. 2. Asien. Här vill jag ha 15 procent av slantarna. Idag har jag 13,6 procent där. Så jag är nästan i mål, men inte riktigt. 3. Sverige. Målet är att här ha 3 procent. Idag har jag 8,1 procent i den fonden. Definitivt inga köp dit och egentligen borde jag sälja av och flytta slantarna till USA-fonden. Sverige-fonden ligger dock på vanligt fondkonto, så försäljning får skattekonsekvenser, varför jag än så länge bara inför köpstopp. 4. Afrika. Här är tanken att ha 1,7 procent. Idag har jag 0,5 pr...

Ännu en kommentar om saker som ställer till det för en, som jag gjorde en lista över i ett septemberinlägg. Man måste ju bestämma sig. Välja. Men det är långt ifrån säkert att man väljer rätt. Och ett skäl är att det är svårt att se konsekvenserna av de val man gör, när man gör dem. Och det finns det också flera skäl till: många attribut ska jämföras och det är många gånger komplicerat att räkna fram nettoeffekterna för olika handlingsalternativ, utfallet av de val man gör kan vara beroende av vad andra håller på med och framtiden är rent allmänt osäker och fylld av oväntade händelser och Svarta svanar som kan tippa saker och ting över ända. Det bästa man kan göra är att göra så gott man kan när man väljer. Men vara beredd på att det kan skita sig. Och ha en Plan B i beredskap.