Funderingar om privatekonomi

Så är då äntligen lönen på väg in på rätt konto, vilket då inte gick att ordna utan avbräck. Femtio kronor kostar det att skyffla i väg löneslantarna så att de landar på rätt bank, när man är tvungen att plocka ut kontantavi via bank på orten. Och det passade den något litet lätt surt mästrande damen i luckan på att upplysa en om på ett sätt att man fick lust att bli otrevlig tillbaka. Nå, nästa lön ska i alla fall landa rätt. För nu har jag då själv registrerat rätt konto i betalningssystemet. För det är tydligen så det är nuförtiden. Man ska göra det själv om det inte ska bli strul. Här är jag plågsamt medveten om att mitt gnällande antagligen förmedlar en bild av mig som en grinig gubbe, med den felaktiga uppfattningen att det var bättre förr. Och det ligger nog en del i en sådan bild i så fall, även om jag nu inte är teknikfientlig och så. Men känslan är ändå att den moderna tiden även fört med sig en slags slarv som är en aning svårt att stå ut med. Plus att det verkar var...

Idag är man rejält förbannad. Den 6 maj vände jag mig till min nya bank för att ordna med att löneutbetalningarna från min arbetsgivare skulle gå till dem istället för till min gamla bank. Kontakten ägde rum per telefon. Efter att som svar på de frågor de ställde fyrat av information om vilken min arbetsgivare är, fick jag beskedet att de skulle fixa allt åt mig och att det skulle vara klart till löneutbetalningen nu den 27 maj. Och - dum som man är - litade man på det. (Det fanns ett alternativ att själv sköta om administrationen av ärendet, men man föll för reklambudskapet "Byt bank. Det är enkelt. Vi sköter det åt dig.") Jävla trams. Visar det sig vara. Resultat: Ingen lön på kontot. Tusen telefonsamtal för att söka bringa reda i var fan felet uppstått. En löneavi per papper, som tydligen ska komma med posten idag. Och för att få ut sekinerna måste man då besöka ett bankkontor och (troligen) betala en avgift för att få pengarna överförda till rätt ställe. Felet? ...

Det här med sparande och investerande är ju en sak. En annan är livet och konsumtionen, som i viss bemärkelse kan ses som ett och detsamma. Vad man än gör innebär det någon form av konsumtion. Man är vad man äter. Eller gör. Somt av det man konsumerar kostar pengar. Och i mina ansträngningar att utveckla min ekonomi ingår också att hålla litet koll på till vilken slags konsumtion pengarna går. Nya bankens smarta bankfunktion gillas. Den kan verkar litet rå och oborstad till att börja med, men den är flexibel och möjlig att rätt lätt laborera med. Mitt konsumtionsmönster innehåller en del egenheter att ändra på. 1. Jag är nikotinist. Och har hittills i år lagt nära 10 % av mina utgifter på det eländet. Den del av ovanan jag vill bli av med är rökandet, som bara är dumt, men svårt att bli av med. Men om jag gjorde det skulle jag få ner utgiftsposten med 50 %. - Just nu mobiliserar jag motivation. Och ett sätt att stärka den är att belöna sig själv och låsa upp sig i ett feedbacks...

Min nya sparbank erbjuder en del kul funktioner. Den som jag nu satt mig in i visar utvecklingen på alla konton jag har där, justerat för insättningar och uttag, enligt samma princip som fondkurser sätts. Man får alltså en slags egen NAV-kurs (Net Asset Value) för sin egen "fond", där "fonden" då består av de tillgångar man har på de samlade konton man har där. Den egna fondkursen kan sedan jämföras mot ett antal olika index. - Min Fond består f.n. av 87,1 % fonder och 12,9 % likvida medel. Med tanke på den placeringsinriktning jag har, har jag då valt att jämföra utvecklingen i Min Fond mot DJ World Index. Och då ser det för den senaste månaden ut som i diagrammet nedan. - Det är med viss tillfredsställelse jag konstaterar att Min Fond - måste hitta på ett klatschigt namn till den - gått drygt 3 procentenheter bättre under den perioden än det jämförelseindex jag använder. Utveckling den senaste månaden (2016-05-24)

Huvudinriktningen för mitt sparande kan för närvarande - under resten av året - bäst beskrivas som försiktig och defensiv. Konkret innebär det att huvuddelen av sparandet förs in i indexfonder. Merparten in i USA, delar in i Europa och Asien. Andelen i Sverige ska minska. Förändringen av viktningen mellan indexfonder och andra aktiefonder samt mellan olika indexfonder sker enbart genom köp. Jag säljer t.ex. inte andelar i Sverigefonden och flyttar till de andra. Syftet är att minska och sprida risk. Och som konsekvens torde den potentiella avkastningen minska något. Men syftet är alltså att minska risken på nersidan. För mer aggressivt offensiva typer låter det här säker hur tråkigt som helst, men jag tror det är klokt. För att utvärdera ställer jag min utveckling i relation till DJ World Index. Ambitionen är att indexfonderna ska utvecklas i nivå, vilket innebär att jag har för avsikt att åka med marknaden, alltså det som kallas beta. Som spets har jag ett antal smalare fonder....

Så. Då är man komplett installerad på de nya bankerna, som är Skandiabanken för vardagstjänster och Avanza för sparande. Man har bekantat sig med tjänsterna och börjar känna sig hemma. Det mesta ska också vara lämnat på den gamla banken, Swedbank, men här återstår tyvärr en del kollar som måste göras. Jag är nämligen osäker på om det gamla kreditkortet verkligen är uppsagt och avslutat. Isärklippt är själva kortet, men jag har inte fått någon bekräftelse på att själva krediten är avslutad. Så ett telefonsamtal måste genomföras för att bli helt säker på att det är klart. Och slut. Sen har Swedbank ställt till andra besvär. Nötterna där spärrade samtliga mobila BankId jag haft, vilket de inte ska göra. Kutym är att man låter dem löpa till utgångsdatum, vilket i mitt fall skulle ha varit två år bort. Och det där hindrade under en fem-sex dagar access till nya banken. Tilltaget från Swedbanks sida gör att jag har blivit än mer stärkt i min åsikt att det har varit rätt att byta. Och...

Så här om morgonen avslutades veckans fjärde spekulationsaffär mot guldpriset. Och den gav mot en insats i går eftermiddag om 1766 kr tillbaka 1833 kr, vilket då innebär en vinst om 47 kr eller 2,7 % av den insatta slanten. Totalt under veckan har fyra spekulationsaffärer i mini-futures mot guldet gjorts. I snitt har det sett ut så här: Köp: 1478,75 kr Sälj: 1568 kr Vinst/förlust: + 89,25 kr Vinst/förlust: 6 % Ackumulerad vinst under veckan: 357 kr Nu är det välan inte så där särskilt sannolikt att man kommer att lyckas upprepa det varje vecka under året, men om man så skulle göra, skulle resultatet bli ca 18 500 kr. Hursomhelst, försökshandeln under veckan har givit mersmak. Leken kommer att fortsätta. Det här är roligare än stryktipset.

I grunden har jag ju en tämligen försiktig hållning till det här med sparande och investeringar, vilket då visar sig i att jag på sikt har för avsikt att ha 75-80 % av mina slantar i indexfonder och 20-25 % av mina slantar i mer aktiva tillgångar. Merparten av den senare högen har jag också för avsikt att ha i fonder, men då alltså i smalare branschfonder eller fonder som ger sig på marknader som t.ex. Afrika. Men. En liten del av sparslantarna - i dagsläget motsvarande 2,3 % av det jag har - har jag dock för avsikt att leka litet med. Och det aktuella objektet för det lekandet är guld. Första steget i den processen togs i fjol när jag köpte på mig andelar i BGF World Gold Fund, utan att riktigt veta vad jag gav mig in i. Med tiden har jag dock lärt mig att det i princip är att likna med att handla mot guldpriset med en hävstång om ca 3 gånger priset. Fondens utveckling i år hade igår varit ca 60 %, medan guldpriset gått upp ca 20 %. Men eftersom man då gör sig beroende av en hel d...

Om guldet har det sagts att det är omöjligt att begripa sig på, men jag håller i alla fall på att göra ett försök. Och litet fascinerad blir jag av en del basfakta, som t.ex. att det mesta av det guld som grävts upp ur marken finns kvar. Och det lär visst röra sig om en 156 000 ton, totalt sett, vilket då kan jämföras med en årlig nyproduktion om ca 2 500 ton. - Samlar man allt guld som finns i världen lär det enligt framgooglade uppgifter röra sig om 9 261 kubikmeter, vilket då blir en kub med sidorna 21 m, inte mer. Marknadens efterfrågan av guld lär enligt World Gold Council ha uppgått till 1 290 ton under Q1 2016, medan utbudet inskränkte sig till 1 135 ton. Och det stämmer väl med prisutvecklingen, kan man tro, då priset ökat och efterfrågan > utbud. (Ta det sista med en nypa salt. Jag begriper inte det här.) Utvecklingen av efterfrågan under de senaste 2 åren visas i det övre diagramet nedan. Lila är inversteringsefterfrågan, grön är efterfrågan av smyckesguld, blått är ...

Jag har ju sålt min guldfond och räknar med att pengarna ska landa på kontot idag. Fonden köpte jag på mig ifjol och jämfört med inköpsvärdet gör jag en vinst på ca 35 % på den affären. Fondskrället har i år gått upp med dryga 60 %. Jämfört med kursen för ett år sedan har den gått upp 22 %. Möjligt är det att jag säljer för tidigt, men den här fonden studsar väldigt mycket upp och ner. Mycket mer upp och ner än guldpriset gör. Och det har då visst att göra med att fonden består av bolag i guldutvinningsbranschen, vilket då gör att det uppstår en rätt kraftig hävstång i förhållande till guldpriset. Studsandet är också omöjligt att kontrollera i den meningen att jag själv inte har någon som helst möjlighet att påverka hur stor hävstång jag vill ha, eftersom det där är beroende av diverse bolagsegenskaper och så. Bland annat på grund av ovanstående har jag börjat snegla på andra instrument kopplade till guldpriset och då stannat för s.k. Mini Futures (MF), som är en sån där produkt so...

Halvlider mig igenom årets allmänbildningstvång och passar då på att kolla litet kring hur året gått hittills. Och då med inriktning på hur stort överskottet varit i snitt under årets första fyra månader. Inkomst minus konsumtion och sparande, alltså. Det har varierat litet. Månadssiffrorna: + 4,9 % + 4,1 % + 11,8 % - 4,4 % Gäller per kalendermånad då, under perioden jan-april. I snitt har överskottet legat på 4,1 % per månad. Och det är litet drygt dubbelt mot det överskottsmål jag satt om 2 %. Så hittills är jag nöjd.

Så där, ja. Då var man komplett installerad på de nya bankställena. På vardagsbanken har man nu konton, kort, koder och pengar. Dessutom har man - manuellt - fört in transaktionshistoriken in i smarta banken för att kunna följa upp ekonomin under året. Man har därtill fixat över gamla autogiron och e-fakturor. Och anmält nya kontot till arbetsgivare och skatteverk. På "sparbanken" har man sparkonto med ränta, fondkonto och ISK. Och alla fonder har landat. På gamla banken har man nu två konton med innalles 322 kr på, samt ett kreditkort, förutom då själva internetbanken och telefonbanken. Alla tjänster där beräknas avslutas under kommande vecka. Och då ska också kort klippas och tillsammans med gamla säkerhetsdosan skickas in till gammbanken. För det måste man visst göra. Sen är det slut. Aldrig mera storbank!

Även om man som svensk av födsel och ohejdad vana kanske inte är så där väldigt benägen att klaga direkt till de som står för ansvaret för eventuella felaktigheter, lönar det sig att så göra. (Klagande ägnar sig nog de flesta svenskar åt vid köksbordet, över fredagsgroggen, eller, numera, på s.k. sociala medier.) Nå, den bankbytesprocess som jag drog igång för en månad sedan är nu på väg att avslutas, men som jag i upprepade klagoinlägg här visat, exempelvis det här , har jag efterhand blivit ordentligt irriterad över att det tar sån tid. Särskilt har irritationen handlat om en fond som försvann på gamla stället, men inte visade sig på nya. Till slut överträddes dock någon slags beslutskriteriegräns och jag skrev till nya stället och undrade vad som i hela fridens namn kunde tänkas stå på. Nu har jag fått svar. Och en ursäkt. För allt hade fungerat, utom det att nya stället missat bekräftelsen från fondbolaget. Fonden kommer i morgon att synas på nya stället. Bra så. Men lä...

I väntan på att bankbytesprocessen ska fullbordas ägnar man sig åt annat. Googling, t.ex, på sökordet "indexfonder" och hamnar då på Wikipedias sida om saken. Den svenska. I allmänhet föredrar jag den engelskspråkiga, eftersom texterna där vanligtvis är mer gedigna, men i det här fallet var den svenska sidan ovanligt informativ. Citat därifrån: " I USA står indexfonder för cirka 25 procent av det totala kapitalet i aktiefonder, i Sverige står de för 4,4 procent (källa: Svensk Fondstatistik 2008). Den låga andelen i Sverige beror till stor del på att de låga förvaltningsavgifterna begränsar bankernas och fondförmedlarnas intresse av att marknadsföra indexfonder. De aktiva fonderna är extremt lönsamma för storbankerna och andra fondbolag. Bland professionella investerare och förmögenhetsförvaltare spelar indexfonder dock en viktig roll vid  portföljsammansättning , exempelvis vid strategier som inkluderar  alfa-beta-separation ." Citatet föranleder en liten reflektion...

Slöar och låter tankarna vandra. Har under kvällen bekantat mig med funktionerna i den nya bankens internettjänst och tycker att det känns lovande. Deras smarta tjänst för att följa upp inkomster och utgifter tilltalar särskilt, men slutligt omdöme får anstå tills en bit in i användandet. I övrigt börjar jag känna mig nöjd också med den mycket tydliga uppdelning bankbytet ger mellan  vardagshantering och sparande. Det ena här och det andra där skapar tydlighet. Strömmarna ska, om jag nu kan hålla det, gå från Skandia till Avanza, men inte tillbaka. För att lyckas med det må tillräcklig buffert byggas upp på Skandiasidan. Och det ska nog inte bli så besvärligt. Och nu när jag kollat in hur alternativen ser ut, stärks intrycket av att bankbytet verkligen går till något som är både billigare och bättre. Bara några dagar kvar nu tills allt är på plats.

Jag för en lista över mina. Och listan omfattar i princip alla fysiska föremål jag äger. Utom förbrukningsgrunkor, som t.ex. den femlitersdunk såpa jag har i städskåpet. Nå, listan omfattar 835 items. Till ett bokfört värde då om ca 181 tkr. - Värdet utgör en kombination av uppskattat loppis- eller Blocketvärde (beroende på vad det är) och nyanskaffningsvärde (också beroende på). Sannolikt något överskattat, även om jag genom regelbundna nedskrivningar försöker hålla den tendensen i schack. Tjugoen prylar - 2,5 % av de prylar jag har - har ett åsatt värde om 1000 kr eller mer. Tillsammans är det åsatta värdet för dessa prylar ca 113 tkr, eller 62 % av värdet på de prylar jag har. Bilskrället är den grunka som är den enskilt mest värdefulla pryl jag har. Den står för ca 35 % av prylarnas samlade värde. Ambitionen är fortsatt att banta antalet. Men det går inte så bra.

1. Fonderna snart helt överförda till nya stället. Väntar nu bara på att Japanfonden ska landa där. - Här är jag tämligen irriterad över att det tar sån tid. Processen inleddes den 11 april och kommer att slutföras tidigast den 10 maj. Så lång tid ska det inte behöva ta. 2. Swedbank kontaktades igår och samtliga sparkonton, överföringar, e-fakturor m.m. avslutades. Det mesta kunde jag göra själv på internetbanken, men några saker krävde telefonkontakt.  3. Vardagstjänster beställdes på Skandiabanken. Och det var riktigt smidigt att genomföra, inkl. beställningen av nytt kreditkort där. Summan på räkningskontot hos Swedbank skyfflades över, men syns inte än, men lär landa på måndag. Det som är kvar nu är att invänta de nya korten, vilket då tar en 5-6 dagar, och koderna till dessa och sedan be nya stället avsluta allt på det gamla. Allt som allt ser det ut som att hela bankbytesprocessen kommer att ha tagit en månad i anspråk. Somliga steg har varit enkla och snabba, and...

Maj månads slant för fondköp uppgår till 5000 kr. Normalt sett brukar jag göra månadens köp när lönen kommer, dvs. under månadens sista dagar. Den här månaden gör jag annorlunda. Skälet är en uppgift i en artikel hos Avanza, där man visar att de kunder som köper vid fler tillfällen under ett år i genomsnitt får en betydligt högre riskjusterad avkastning än de som samlar ihop och köper för större summor vid ett fåtal tillfällen. Och det jag nu gör är att tillämpa principen inom månad. Skälet till det är att jag väntar mig att det blir litet guppigt under maj. Så de 5000 kr jag avser köpa för delas in i småhögar om 500 kr, så att tio köp kommer att göras under månaden. Bland dessa ingår köp i ny fond. En indexfondriktad mot Europa. Hela 100 kr avsätts i den. Per köp.

Den sista fonden lämnade mitt ISK på Swedbank i förrgår och i morse landade den på mitt nya ISK på nya stället. Bra så. Nöjd med det. Men en annan fond lämnade gamla stället den 26 april och har ännu inte landat på nya stället. Samtidigt lämnade ytterligare en annan fond gamla stället. Och den har däremot landat. Det tog bara nån dag. Hela processen drogs igång den 11 april, med inskick av blankett. Idag är det då den 4 maj och jag har väldigt, väldigt svårt att se att det ska behöva ta den tid det nu uppenbarligen tar att genomföra en flytt av slaget. Visserligen finns information om att flytt av fonder kan ta en 2-3 veckor att genomföra, men efter litet kompletteringsgooglande har jag ännu inte lyckats hitta någon information om varför det är på det viset. Och det kan jag nog tycka är en aning märkligt. Nå, otåligheten tog sig nu uttryck att jag i meddelande till nya stället ställde fråga om saken och det ska bli intressant att få se vilket svar jag får.

Nu börjar lånenasarna blir besvärliga, tycker jag. Inte nog med att de överöser en med kilovis med brevförsändelser, som man då måste transportera bort till diverse återvinningscentraler, utan nu ringer krämarpacket i branschen också. Och försöker pracka på en "erbjudanden". - Normalt sett drabbas jag inte av sådana samtal, då mobilnumret är Nix-registrerat, men då ringer nasarna till arbetsmobilen istället. Finanslån hette det nu aktuella företaget. Och de vänder sig då till personer med hög inkomst. (Vilket då handlar om säljteknik genom smicker.) Som vanligt efterfrågar de först information, utan att klargöra vilka "vi" är. Den här gången ville de, utan att vara tydliga med vilket företag för vilkets räkning de ringer, veta hur mycket lån jag har och vad jag betalar i ränta på de lånen. - Blev alltså tvungen att fråga efter vilket företag han ringde från. Vänligt, men bestämt, meddelade jag att det är en typ av information jag inte lämnar ifrån mig. Så ...

Så har sista fonden lämnat Swedbank. Så nu är det två som befinner sig i ingenmansland och inte landat på nya stället. Och jag tvivlar på att båda landar den här veckan.

Och man har förhoppningar. 1. Man hoppas på att världsmarknadsläget inte ska bli alltför surt. Och om det blir surt hoppas man att det blir det på ett sätt som erbjuder tillfällen att köpa. 2. Man hoppas att fondöverflytten från Swedbank till Avanza blir slutförd, så att man kan sätta igång överflytten av vardagstjänsterna till Skandiabanken. 3. Man hoppas att vädret blir drägligt. 4. Man hoppas kajaken blir såld. Det gör man.

Det här med att spara och gneta kan ju emellanåt känns litet segt, så där månad för månad. Och då kan det kanske hjälpa med att kolla efter hur läget såg ut en litet längre period bakåt. Och jämföra. Om jag nu jämför läget i april i år med april för två år sedan kan följande konstateras: 1. Värdet av mina samlade tillgångar har ökat med 25,8 %. 2. Värdet av mina finansiella tillgångar har ökat med 52,9 %. 3. Värdet av mina reala tillgångar har minskat med 9 %. 4. Värdet av mina skulder har minskat med 64,9 %. 5. Värdet på det egna kapitalet (nettot) har ökat med 50,8 %. Det lönar sig att gneta på. Ett steg i taget tar man sig en bra bit.