Makten och undersåtarna

En anklagelse som med anledning av tidigare inlägg om den statliga sexundersökningen skulle kunna riktas åt mitt håll är att jag är allmänt kunskapsfientlig eller att jag inte anser att politiska program och åtgärder bör vara grundade i fakta. Det är naturligtvis helt fel.

Självfallet finns det legitima skäl att samhället söker kunskap även om människors sexualbeteenden. Det är också av värde att ev. samhälleliga insatser på området inte bygger på myter, fördomar eller okunskap.

Så vad är då bekymret med den aktuella undersökningen? Och vilka är alternativen?

Som jag ser det finns bekymmer med att beställaren är Staten och att det direkta syftet med undersökningen är att skapa politik. Staten är nu inte detsamma som samhället, utan den del av detsamma som utgör Makten. Utifrån Maktens behov ska sedan Undersåtarna läggas under lupp, studeras och åtgärdas. Assymetrin i förhållningssättet är förskräcklig och präglas inte av någon respekt för att medborgarna har rätt till sina egna liv. Staten och myndigheterna tar sig rätten att göra intrång.

Nu kanske man kan tycka att intrånget är måttligt, då det sannolikt kommer att ske i form av att en delmängd medborgare uppmanas besvara frågor. Och där man självfallet kommer att kunna låta bli att göra det, utan direkta konsekvenser för den enskilde. Här uppstår dock en teknisk konsekvens. Jag är antagligen inte ensam om att anse att just Staten och myndigheterna inte har ett dyft med mitt privatliv att göra. Så genom att lägga det hela som just Statlig beställning till myndighet slår man undan legitimiteten, sänker förmodligen svarsfrekvensen och ökar sannolikheten att hela projektet blir meningslöst från början.

Det finns fler tekniska problem med förfaringssättet. Sannolikt kommer det inte att bli så att de mest angelägna kunskapsfrågorna kommer att adresseras i undersökningen i och med att dessa inte kommer att kunna väljas fritt. Likaså är metodvalet styrt genom att det som har beställts är en "befolkningsstudie" som därtill ska göras så omfattande att jämförelser ska kunna göras på kommunal nivå. Det där blir dyrt. Och frågan om det verkligen är angeläget att kunna jämföra sexläget i Vetlanda med det i Sollefteå ter sig höljd i dunkel. Minst sagt.

De restriktioner som genom beställningens politiska syften läggs på val av forskningsfrågor, metod och sannolikt även publiceringsformer, riskerar alltså att styra iväg undersökningen bort från värdefull kunskap. Mest troligt genereras något helt oanvändbart, men som till följd av resursinsatsen och genom politiskt dogmatiska konsensusmekanismer kommer att framhållas som Den Enda Officiella Sanningen Om Saken.

Om Staten är intresserad av kunskap inom området gör Staten bäst i att låta kunskapsproduktionen vara fri och oberoende av politiska intressen. Sannolikt kommer då resurserna att landa i undersökningar motiverade av genuina kunskapsbehov. Och utförda genom metoder kapabla att besvara ställda frågor. Det där kräver dock några saker: främst fria val av frågor och metoder i konkurrens med andra. Och fri kritisk granskning, något som försvåras när resurserna (forskningsmedel, expertis, etc) tas i anspråk i en statligt beställd mastodontundersökning.

Sedan kan då Staten ge myndigheten uppgiften att hålla koll på vad den politiskt oberoende forskningen har för sig och kommer fram till. Ta fram kunskapsöversikter. Ge förslag på hur div. frågor bör hanteras. Och därefter göra politik, om det nu behövs och är önskvärt, vilket inte alls är säkert.

På sikt är det där en betydligt mer tilltalande modell än statlig politisk klåfingrighetsstyrning av samhällets kunskapsutveckling.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det ekonomiska kretsloppet - värt att ha i åtanke

Plan och verklighet

Fördelning inom Min Egen Fond