Man måste kunna visa det
Läser en pladderkrönika i Aftonbladet, där krönikören uppmanar (s) att ta "strid för välfärden" och hävdar att (s) ska visa att landet har råd att öka de offentliga utgifterna och finansiera det genom att höja skatterna.
Argumentationen i krönikan är känslomässig. Det underförstådda och obevisade antagandet är att landet verkligen har råd att dra in mer pengar från "de rika", vilket egentligen betyder nästan alla, för att öka utbudet och kvaliteten i den offentliga tjänsteproduktionen på det s.k. välfärdsområdet. Ett annat underförstått antagande är, naturligtvis, att den enda välfärd som produceras i landet produceras genom skattefinansierade verksamheter. Ett tredje antagande, också underförstått, är att utrycket "ha råd med" innebär att höjda skatter inte har några som helst negativa effekter för medborgarnas nettovälfärd, t.ex när det gäller sysselsättning, värdet av pengarna i lönekuvertet, prisnivåerna, räntorna, m.m.
Men krönikan har ändå en poäng. Det gäller att kunna visa det. Inte bara att påstå det, utan att bygga under det med sakargument och fakta. Och det görs naturligtvis inte i pladderkrönikan.
Trump anklagas nu i USA med rätta för att vara okunnig och inte bry sig ett dyft om fakta. Detsamma kan sägas om mycket av den politiska diskussionen i Sverige, inte minst om pladderkrönikor i Aftonbladet.
Mycket vore vunnet om även pladderkrönikörer vinnlade sig om att lägga fram fakta till stöd för sina påståenden och på så vis försöka visa att det ligger något i dem.
Jag håller med dig i sak och framförallt att krönikor (ofta Aftonbladets) totalt saknar grund. Dock bör man skilja på akademiska texter och journalistiskt pladder när det kommer till fakta- och källhantering. Krönikor kan vara känslomässiga och personliga och behöver inte luta sig mot fakta.
SvaraRaderaJag tror dock att folk i allmänhet inte är särskilt källkritiska och har en fet släng av "confirmation bias" och väljer därför att förkasta eller lita blint på både bra och dåliga källor.
Visst, krönikor på landets ledarsidor behöver inte vara sakliga. De kan vara känslomässiga och personliga. Och det finns ett värde i att många olika texter produceras även där. Men personligen tror jag alltså att mycket vore vunnet om skribenter på sådana arenor i högre grad än nu avkrävdes just saklighet och faktagrundade argument. Och det gäller särskilt de där som skriver på Aftonbladets ledarsida.
SvaraRadera