Eliternas moral - igen
Kan väl i och för sig äga sitt intresse att studera dessa, som föreslås i den här artikeln. Men själv tycker jag att perspektivet är en aning snävt, på två sätt.
Det ena rör avgränsningen till hur eliter skolas in. Och även om det kan vara av någon slags allmänt intresse är det ändå de sittande eliterna som är mer intressanta. Inte bara när det gäller moral och värdefrågor, utan överhuvudtaget kring frågor om beteende, beslut, motiv, kompetens och så. Tyvärr gör sig sittande eliter sig själva sällan till föremål för forskning, vilket då kräver påhittighet från vetenskapssamhällets sida. Det duger liksom inte att förlita sig på enkäter och andra frågemetoder. Den mesta forskning som ensidigt bygger på den typen av metodik är skräp. (För övrigt finns redan forskning kring s.k. anticipatorisk socialisation, så det är egentligen inte mycket nytt som kan upptäckas när det gäller själva inskolningen.)
Det andra är avgränsningen till eliter. Här är egentligen en mer intressant forskningsfråga den om hur det kan komma sig att vi avkräver eliterna högre moral än pöbeln i allmänhet. Konstateras gör det här och var, med en axelryckning, att ändring av rut/rot driver in verksamheten i den svarta delen av ekonomin. Och där torde tämligen ordinära villaägare och hantverkare stå för moralbristerna och begränsad vilja att till fullo bidra till sitt samhälles välstånd. Så problemet är generellt och rör den klassiska frågan om människans beteende mer styrs av incitament (egenintresse) eller altruism och omsorg om det gemensamma (moral och värderingar). - Själv lutar jag åt att grundmönstret är det förra. Det mesta talar för det.
Debatten om eliterna och deras beteende ter sig för mig rätt aningslös. Därtill grundad i en uppsättning underförstådda antaganden om moral och etik, eliter och vanligt folk som ter sig grumliga.
Tror det vore bra om de där vetenskaparna tänkte innan de yttrar sig.
Det ena rör avgränsningen till hur eliter skolas in. Och även om det kan vara av någon slags allmänt intresse är det ändå de sittande eliterna som är mer intressanta. Inte bara när det gäller moral och värdefrågor, utan överhuvudtaget kring frågor om beteende, beslut, motiv, kompetens och så. Tyvärr gör sig sittande eliter sig själva sällan till föremål för forskning, vilket då kräver påhittighet från vetenskapssamhällets sida. Det duger liksom inte att förlita sig på enkäter och andra frågemetoder. Den mesta forskning som ensidigt bygger på den typen av metodik är skräp. (För övrigt finns redan forskning kring s.k. anticipatorisk socialisation, så det är egentligen inte mycket nytt som kan upptäckas när det gäller själva inskolningen.)
Det andra är avgränsningen till eliter. Här är egentligen en mer intressant forskningsfråga den om hur det kan komma sig att vi avkräver eliterna högre moral än pöbeln i allmänhet. Konstateras gör det här och var, med en axelryckning, att ändring av rut/rot driver in verksamheten i den svarta delen av ekonomin. Och där torde tämligen ordinära villaägare och hantverkare stå för moralbristerna och begränsad vilja att till fullo bidra till sitt samhälles välstånd. Så problemet är generellt och rör den klassiska frågan om människans beteende mer styrs av incitament (egenintresse) eller altruism och omsorg om det gemensamma (moral och värderingar). - Själv lutar jag åt att grundmönstret är det förra. Det mesta talar för det.
Debatten om eliterna och deras beteende ter sig för mig rätt aningslös. Därtill grundad i en uppsättning underförstådda antaganden om moral och etik, eliter och vanligt folk som ter sig grumliga.
Tror det vore bra om de där vetenskaparna tänkte innan de yttrar sig.
Kommentarer
Skicka en kommentar