Naiv aningslöshet
Hittar en kulturartikel om socialt ansvarstagande och sånt hos den s.k. eliten.
Citat från artikeln:
"För gemene man framstår det som futtigt och girigt att de redan mest resursstarka framför allt tänker på att se om sitt eget hus genom avancerad skatteplanering och dylika aktiviteter, snarare än att fullt ut vilja bidra till sitt samhälles välstånd."
Underförstått i det där är antagandet att gemene man (och antagligen kvinna) verkligen själva vill fullt ut bidra till sitt samhälles bästa ...
Må det?
Strider gör det påståendet i alla fall mot det klassiska antagandet att människor i allmänhet strävar efter att maximera den egna nyttan. Och där är det nog så, att det ligger mycket i det.
Moral?
Snälla nån, det är något man avkräver andra att ha. Och sin egen håller man främst fram till beskådan om man på detta har något att tjäna.
Troligt är det, menar jag, att den folkliga upprördheten över elitens trixande mestadels handlar om att man stör sig på att de som kan nyttjar de möjligheter som står till buds kopplat till insikten om att man själv inte har sådana möjligheter. Sannolikt skulle de allra flesta av de arga själva ta sig för av möjligheterna, om de kunde.
Citat från artikeln:
"För gemene man framstår det som futtigt och girigt att de redan mest resursstarka framför allt tänker på att se om sitt eget hus genom avancerad skatteplanering och dylika aktiviteter, snarare än att fullt ut vilja bidra till sitt samhälles välstånd."
Underförstått i det där är antagandet att gemene man (och antagligen kvinna) verkligen själva vill fullt ut bidra till sitt samhälles bästa ...
Må det?
Strider gör det påståendet i alla fall mot det klassiska antagandet att människor i allmänhet strävar efter att maximera den egna nyttan. Och där är det nog så, att det ligger mycket i det.
Moral?
Snälla nån, det är något man avkräver andra att ha. Och sin egen håller man främst fram till beskådan om man på detta har något att tjäna.
Troligt är det, menar jag, att den folkliga upprördheten över elitens trixande mestadels handlar om att man stör sig på att de som kan nyttjar de möjligheter som står till buds kopplat till insikten om att man själv inte har sådana möjligheter. Sannolikt skulle de allra flesta av de arga själva ta sig för av möjligheterna, om de kunde.
Kommentarer
Skicka en kommentar