Kollen på havandet
Att få koll på vad man har och på vad det är värt är enligt min uppfattning det första viktiga steg man bör ta för att få ordning på sin privatekonomi. Och särskilt svårt är det inte. Man gör listor och noterar värden och summerar.
Men en sådan övning har också andra fördelar än att man får koll på det ekonomiska värdet av vad man har. Den kanske största fördelen är att man får just en överblick av vad man har. Och den listan kan man använda till att fundera över vad man faktiskt behöver och vad man egentligen inte behöver. Samt över vad man verkligen vill ha och vad man egentligen inte bryr sig så mycket om.
På min lista ägda prylar finns bland annat:
- 350 böcker
- 150 CD-skivor
- en bil
- en cykel
- några hylsnycklar
- en fyra-fem fickknivar
- två soffor
- ett köksbord
- två historiska glas
- tre kavajer
- 25 skjortor
- en mobiltelefon
- tre par badbyxor
- en kanotvagn
- en massa kalsonger
- några ryggsäckar av varierande storlek
- fem par jeans i varierande skick
- en handburen GPS
- en cirkelsåg
- en stekpanna
- några kastruller
- ett tält
- några gardiner
- 10 par skodon
- ett gäng strumpor
- en rejäl dunjacka
- etc
Allt som allt omfattar min aktuella inventarielista ca 850 poster, där somliga poster omfattar flera separata fysiska föremål. Exempelvis klumpas mina bestick ihop i en post, fast antalet föremål är fler.
När man nu har en sån lista framför sig, kan man alltså roa sig med att på listan markera de prylar man verkligen behöver, i strikt mening. Cirkelsågen, t.ex. Den behöver jag inte. Använder den inte. Den bara ligger där. Tältet överlever jag också utan. De flesta av skjortorna utgör i strikt mening överflöd. Böckerna kan jag göra mig av med, utan att avlida. GPS:en är inte nödvändig. Inte mobiltelefonen heller. Cykeln dör jag inte av att inte ha. Och så vidare.
Det mesta jag har, behöver jag inte. Det märks ganska snabbt, om man sätter sig ner och funderar en stund.
Så varför har jag alla de där prylarna? Därför att jag vill ha dem, kanske. Eller åtminstone har velat ha dem, någon gång i livet. Men somliga av de saker som finns på listan bryr jag mig nu ibte särskilt mycket om, vilket märks i hur jag använder dem. Somligt är väldigt sällan använt. Och hör alltså till den del av överflödet som utan bekymmer kan rensas bort. Säljas eller kastas. Eller skänkas bort. Det gäller t.ex. säkert 150 av de böcker jag har. De som är lästa och som mest troligt inte kommer att läsas igen.
Rensningsprojektet har dock visat sig vara svårt att mobilisera motivation för. Jag har svårt att göra mig av med saker.
Trots att jag varken behöver dem eller vill ha dem.
Men en sådan övning har också andra fördelar än att man får koll på det ekonomiska värdet av vad man har. Den kanske största fördelen är att man får just en överblick av vad man har. Och den listan kan man använda till att fundera över vad man faktiskt behöver och vad man egentligen inte behöver. Samt över vad man verkligen vill ha och vad man egentligen inte bryr sig så mycket om.
På min lista ägda prylar finns bland annat:
- 350 böcker
- 150 CD-skivor
- en bil
- en cykel
- några hylsnycklar
- en fyra-fem fickknivar
- två soffor
- ett köksbord
- två historiska glas
- tre kavajer
- 25 skjortor
- en mobiltelefon
- tre par badbyxor
- en kanotvagn
- en massa kalsonger
- några ryggsäckar av varierande storlek
- fem par jeans i varierande skick
- en handburen GPS
- en cirkelsåg
- en stekpanna
- några kastruller
- ett tält
- några gardiner
- 10 par skodon
- ett gäng strumpor
- en rejäl dunjacka
- etc
Allt som allt omfattar min aktuella inventarielista ca 850 poster, där somliga poster omfattar flera separata fysiska föremål. Exempelvis klumpas mina bestick ihop i en post, fast antalet föremål är fler.
När man nu har en sån lista framför sig, kan man alltså roa sig med att på listan markera de prylar man verkligen behöver, i strikt mening. Cirkelsågen, t.ex. Den behöver jag inte. Använder den inte. Den bara ligger där. Tältet överlever jag också utan. De flesta av skjortorna utgör i strikt mening överflöd. Böckerna kan jag göra mig av med, utan att avlida. GPS:en är inte nödvändig. Inte mobiltelefonen heller. Cykeln dör jag inte av att inte ha. Och så vidare.
Det mesta jag har, behöver jag inte. Det märks ganska snabbt, om man sätter sig ner och funderar en stund.
Så varför har jag alla de där prylarna? Därför att jag vill ha dem, kanske. Eller åtminstone har velat ha dem, någon gång i livet. Men somliga av de saker som finns på listan bryr jag mig nu ibte särskilt mycket om, vilket märks i hur jag använder dem. Somligt är väldigt sällan använt. Och hör alltså till den del av överflödet som utan bekymmer kan rensas bort. Säljas eller kastas. Eller skänkas bort. Det gäller t.ex. säkert 150 av de böcker jag har. De som är lästa och som mest troligt inte kommer att läsas igen.
Rensningsprojektet har dock visat sig vara svårt att mobilisera motivation för. Jag har svårt att göra mig av med saker.
Trots att jag varken behöver dem eller vill ha dem.
Kommentarer
Skicka en kommentar