Rörande kulturdogmatiska planer

Ibland tycker man här att de där Sverigedemokraterna nästan är litet söta i sina ambitioner. Den här gången med anledning av "förslaget" att skicka in folkdanslag i förorterna.

"Hur ska den svenska kulturen stärkas i de här områdena?

– Vi vill sprida det svenska kulturarvet i förorterna. Öka stödet till olika kulturföreningar. Det kan vara teaterföreningar som spelar teater om svensk historia. Eller folkdanslag."

 

Själv ser man dock en del brister i förslaget. Bland annat torde den här typen av statliga interventioner riskera att bli tämligen utan effekter överhuvudtaget, eftersom de inte tar hänsyn till människors olika preferensstrukturer och de konsekvenser dessa har för hur efterfrågan på olika typer av kulturevenemang fördelar sig i befolkningen. Själv vore jag tämligen ointresserad.

 

En annan sak som är litet märklig rör det där med teater om svensk historia som vällovlig konstform värdigt särskilt riktat statligt stöd. Ty historia kan beskrivas och omspelas på många sätt. Och ur många olika perspektiv. Förhärligande, burleskt eller kritiskt. Och med skilda urval av historiska skeenden. Gustav Vasas äventyr eller baltutlämningen eller rysskrigen eller Vildhussens bidrag till den svenska ekonomiska utvecklingen. Exempelvis.

 

Här förmodar man att  diverse olika teatergruppers skildringar av den svenska historien inte skulle kvalificera sig för det statliga stöd Sverigedemokraterna vill skyffla ut. Vilket leder till ett sorteringsproblem, ett behov av uppdelning emellan teatergrupper som levererar av staten godkända skildringar och teatergrupper vars skildringar av den svenska historien fokuserar på sådant staten anser vara olämpligt.

 

Man ser framför sig en ny kultursorteringsmyndighet, som tar ställning till olika ansökningar om stöd och värderar dessa mot någon slags lämplighetsnorm.

 

Och folkdans? Här må man nog också tänka sig någon slags statlig normering av vad som kan anses ingå i den aktivitetsmängden. Räknas menuett? Polska? Foxtrot? Även här behövs nog en ny myndighet för godkännande av vad som anses vara värdigt statligt stöd. För det torde inte duga med vilket sprattel eller hoppande som helst.

 

Principiellt är förslaget monstruöst. Staten ska inte ägna sig åt att söka reglera kulturyttringars innehåll i syfte att nå av staten uppställda normer. Konsten och kulturyttringarnas innehåll bör utvecklas fritt från statlig inblandning. Fullständigt.

Tycker man här.

Tillägg: Och det tycker tydligen berörda kulturföreningar också.