Att sko sig
Det är ju som språkligt uttryck betraktat av viss privatekonomisk betydelse, men i det aktuella fallet handlar det om fotbeklädnader på riktigt.
Två par skor är på väg att komplettera existerande innehav. Ett av dem ligger och väntar på utlämningsstället. Ett par är på väg, förmodligen med långtradare. I det ena fallet levererar DHL, i det andra Schenker. När jag var barn hämtade man paket på posten.
Efter hämtning kommer beståndet lågskor att bestå av:
- ett par svarta Vagabond, som nu börjar ha nått en slitningsgrad att de är på väg att rensas ut
- ett par bruna Eccoskor, vars slitningsgrad nu nått det stadie att jag kan ha dem utan att få skavsår
- två par "lågsko, svart, slät" som försvaret benämnde permissionsskorna m/60, som i mitt tycke är bland det bästa man kan ha på fötterna. Det ena paret inköptes för 40 kr på en andrahandsbutik för någon vecka sedan och är i ett fantastiskt skick. Den andra paret köptes över nätet från en överskottsbutik för 190 kr, inkl. frakt, och ska enligt uppgift vara i nära nyskick
- ett par bruna, randsydda Derbyskor från Savile Row i nära nog nyskick, inköpta över nätet för 695 kr, inkl. frakt
Summerar man det skattade värdet av skobeståndet hamnar man på den nätta och lätt överdriva summan 1 500 kr. Om man tänker marknadsvärde, alltså. För där tar man alltid i för mycket. Men i bruksvärdestermer måste jag nog säga att de tre par jag nu införskaffat för genomsnittspriset 308 kr alldeles avgjort ligger på en tämligen hög bruksvärdesnivå.
Man kan jämföra.
Skulle jag köpa tre par nya Vagabondskor av den sort som toppar listan ovan skulle jag få betala 2997 kr. Den kvalitet jag då skulle skaffa mig är av den sort att den skulle vara slut om 2 år, för bättre är inte den typen av dojor. Med litet skötsel och puts och omklackningar kommer däremot de nu inköpta skorna sannolikt att hålla i fem år. Minst. Eccoskorna är dock i det avseendet helt värdelösa. Värda att öda skötsel, naturligtvis, men knappast skomakarbesök.
Det går att leva gott med små utgifter.
Två par skor är på väg att komplettera existerande innehav. Ett av dem ligger och väntar på utlämningsstället. Ett par är på väg, förmodligen med långtradare. I det ena fallet levererar DHL, i det andra Schenker. När jag var barn hämtade man paket på posten.
Efter hämtning kommer beståndet lågskor att bestå av:
- ett par svarta Vagabond, som nu börjar ha nått en slitningsgrad att de är på väg att rensas ut
- ett par bruna Eccoskor, vars slitningsgrad nu nått det stadie att jag kan ha dem utan att få skavsår
- två par "lågsko, svart, slät" som försvaret benämnde permissionsskorna m/60, som i mitt tycke är bland det bästa man kan ha på fötterna. Det ena paret inköptes för 40 kr på en andrahandsbutik för någon vecka sedan och är i ett fantastiskt skick. Den andra paret köptes över nätet från en överskottsbutik för 190 kr, inkl. frakt, och ska enligt uppgift vara i nära nyskick
- ett par bruna, randsydda Derbyskor från Savile Row i nära nog nyskick, inköpta över nätet för 695 kr, inkl. frakt
Summerar man det skattade värdet av skobeståndet hamnar man på den nätta och lätt överdriva summan 1 500 kr. Om man tänker marknadsvärde, alltså. För där tar man alltid i för mycket. Men i bruksvärdestermer måste jag nog säga att de tre par jag nu införskaffat för genomsnittspriset 308 kr alldeles avgjort ligger på en tämligen hög bruksvärdesnivå.
Man kan jämföra.
Skulle jag köpa tre par nya Vagabondskor av den sort som toppar listan ovan skulle jag få betala 2997 kr. Den kvalitet jag då skulle skaffa mig är av den sort att den skulle vara slut om 2 år, för bättre är inte den typen av dojor. Med litet skötsel och puts och omklackningar kommer däremot de nu inköpta skorna sannolikt att hålla i fem år. Minst. Eccoskorna är dock i det avseendet helt värdelösa. Värda att öda skötsel, naturligtvis, men knappast skomakarbesök.
Det går att leva gott med små utgifter.
Kommentarer
Skicka en kommentar