Kön som jävsgrund

Bland skriverierna kring Kevinfallet har två formuleringar fångat min uppmärksamhet. En av dessa är rubriken Män dömer barn (ledare i Dagen Nyheter). En annan är orden män friar män (minnesprofessorns och det f.d. justitierådet i en debattartikel i samma publikation).

I inget av fallen har just de orden någon bärande plats i argumentationen, utan används närmast som insinuationer om att könstillhörigheten bestämmer utfallet av de bedömningar och beslut människor gör inom ramen för förment professionell yrkes- eller myndighetsutövning, t.ex. som journalist, åklagare, domare, etc.

Om det är så, och om det som står i den här artikeln äger sin riktighet, uppstår den frågeställning som inläggsrubriken syftar på. Kan, säg, en man som domare döma en kvinna för någon slags brott? Kan en kvinna som åklagare inte förutsättas driva ett mål mot en kvinna med mindre ambition än hon borde? Eller en åklagare som är man gentemot en tilltalad som är man?

Kort sagt: Ska i vårt framtida samhälle könstillhörighet vara grund för jäv? Är det så de menar? Borde det regleras? Styras upp?

Eller är det där bara pladder, flum och slarviga insinuationer?